Det känns som att jag sitter på ett tåg som går i ilfart till den mörkaste av platser. Jag vill hoppa av, vill inte vara med på resan. Jag vill att allt bara ska bara en mardröm som jag snart ska vakna upp ifrån. Den enorma tyngden som landat på mina axlar är nästan omöjlig att bära. Egentligen är det nog bara att ta i, allt vad man kan men jag orkar inte. Jag låter tårarna falla i duschen, vattnets strålar dövar ljudet av min gråt.

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Jag gömmer mina känslor i ritandet, jag glömmer tid och rum, jag färglägger färg efter färg, bild efter bild tills dagen tar slut. Sen börjar jag om igen....

 

Göran

29 december 2016 21:02

"And I feel like I´m a´running om a downbound train..." Dina ord förde osökt mina tankar till Springsteens "Downbound train"
Fina bilder!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 

Göran

29 december 2016 21:11

Hmmm.. nu har jag läst några inlägg till på din blogg och önskar att jag väntat lite med att kommentera. Men gjort är ju gjort!
Känner igen mig i mycket av dina tankar och känslor! Och de både skrämmer och får mig att nicka instämmande. Du skriver inget om ålder eller annat men jag anar att du är mkt yngre än denna gamla farbror. Du får gärna skriva till mig om du skulle vilja det. Jag kanske inte kan ge världens bästa råd men jag lyssnar (läser) jävligt bra. Och har absolut inga andra avsikter med att skriva det här än att försöka vara någon sorts vän eller stöd om jag kan

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

silentium

30 december 2016 22:45

Du har ingen anledning till att ångra din tidigare kommentar.
Jag klassas väl antagligen som relativt ung (30år) men känner mig som 80.... som jag gjort mitt på något sätt, som att jag levt betydligt längre...
Jag uppskattar din vänlighet och ibland är det inte råd man behöver utan bara någon som lyssnar/läser/kommenterar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...