Jag trodde att jag hade lagt den delen av mitt liv bakom mig, inte bearbetat den eller kommit över den men att det värsta ändå var över. Tankarna och mardrömmarna hade bleknat en aning och jag tror att jag på något sätt kanske börjat glömma. Men igår slog verkligheten ner och gav mig en ordentlig örfil, en stark påminnelse om att jag fortfarande är mitt i det.