Jag har hamnat i en avgrund utan slut, i ett moment 22, i en vardag som bara går i cirklar. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna komma vidare, det känns som om att jag inte blir tagen på allvar. Detta trots att jag faktiskt sa hur jag mådde idag. Hopplösheten ökar för varje dag, eller nästan varje minut.
Jag vill få ett slut på allt, en frid. Jag tror att det skulle bli bättre för många om jag försvann. Kanske inte på en gång, men i det långa loppet. Jag ödslar andras tid, jag är otacksam över det jag faktiskt har, jag orsakar oro och förtvivlan. Därför skulle det vara bättre för alla om jag inte fanns. Men att välja den vägen är inget lätt beslut, det är så mycket praktiskt som behöver ordnas. Testamente, bankkonton, uppsägning av fasta tjänsten(även om jag är sjukskriven nu). En kontroll över att allt ska gå rätt till om jag valde en annan väg. Så mycket att planera och ordna med. Men ibland vill jag bara skita i det praktiska, svälja alla tabletter och sedan försvinna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...