Direktlänk till inlägg 11 januari 2017

Växa upp med missbrukande föräldrar del 1

Av silentium - Onsdag 11 jan 10:56

Det är vanligare än man tror att växa upp med en eller som i mitt fall två missbrukande föräldrar och det syns långt ifrån alltid på ytan. Missbruk sker inte bara i knarkarkvarter och på parkbänkar, det förekommer i fina innerstadskvarter oxå. I en helt vanlig skolklass är det ungefär 3-4 elever som lever med missbrukande föräldrar.

Att ha den typen av uppväxt ger sår som aldrig riktigt läker, det ger ärr som för alltid kommer att synas. Men kan man kallas för överlevare om man trots sin trasiga och dysfunktionella barndom klart sig till vuxen ålder utan hjälp från omvärlden?

Det finns relativt många saker som är olika mellan personer som vuxit upp med missbruk och dom som inte har det. Jag har exempelvis väldigt svårt att lita på andra. Det tar i regel lång tid innan jag öppnar mig och det finns ingen som vet allt som finns inom mig. Det finns några få som vet mycket men inte allt. Det finns några jag litar på till 99% men en osäkerhet finns alltid hos mig.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Allra käraste syster

Onsdag 11 jan 21:11

Jag hoppas du känner att du kan lita på mig till 100%❤❤❤ Allra käraste syster🌸

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av silentium - Tisdag 25 april 21:36

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är meningslöst och slutsatsen att den bör ändra...

Av silentium - Lördag 22 april 01:27


Jag kan inte stå emot. Jag klarar inte av att låta bli. Jag kan inte hantera min ångest. Jag ger upp och skär mig djupt i låret. Inte en gång, inte två gånger utan det blir fyra gånger. Lugnet sprider sig i mitt inre, det känns varmt och tryggt. En k...

Av silentium - Tisdag 18 april 22:35


Likt trädets rötter är jag fången i mitt inre. Djupa kedjor håller mig fast och låter mig aldrig nå livets ljus. Jag är fast i något så mörkt och hjärtlöst. Det mörka och kalla tar långsamt död på trädets löv och grenar, precis som det långsamt tar m...

Av silentium - Söndag 16 april 22:34


Hur man än vänder sig har man arslet bak. Visst är det så man brukar säga? Det känns som om jag vänder och vrider på alla möjligheter men ändå är jag kvar på ruta ett. Hela jag är ett moment 22 läge. Håller jag på att tappa greppet? Kanske har jag re...

Av silentium - Fredag 14 april 23:13


Jag blir sorgsen när jag tänker på mig som liten. Det är förmodligen därför jag förträngt mycket, det känns som att jag vill gå vidare samtidigt som jag aldrig vill glömma min historia. Då hade det ju varit förgävs, om jag inte kan skapa något positi...

Presentation


I rispan av min vrede ska jag sätta jord och så, i skuggan av min stolthet ska jag resa mig och gå

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16 17
18
19
20 21 22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ drommaravglas med Blogkeen
Följ drommaravglas med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se