Det fanns perioder då min pappa var nykter, det hände inte så ofta men då och då. Minnen från dom perioderna är så starka och det är väl dom man håller sig kvar i. Allt för att inte falla.

200 bullar....

Det är något speciellt med doften av nygräddade bullar, en varm, mysig och vänlig känsla blandad med en gnutta ångest fyller mig varje gång jag känner doften. En glädje för att den är här och en rädsla för att den när som helst ska försvinna igen. 

Hela trapphuset luktade nybakat, det var en blandning av kanel, äpplen och trygghet. Det var inte ofta det hände att hela trappen luktade bageri så det måste betyda, det kan bara betyda en sak.
Min pappa är nykter. 

Lycka, glädje, förväntan. Alla känslor på samma gång. Jag sprang upp för trapporna på snabba, lätta ben. Jag sprang så fort jag kunde, upp mot den underbara doften. Jag stannade utanför dörren och la kinden mot den kalla trädörren. Det var där inne doften kom ifrån. Min pappa bakade, det måste vara han som bakade. Ingen annan doft var som den när pappa bakade. Så varm och inbjudande. En doft av trygghet, glada skratt och värme. 

Skorna ställde jag prydligt i hyllan, hängde upp jackan och lät skolväskan ligga kvar vid dörren. Pappa tittade ut från köket, full med mjöl i hela ansiktet och ett leende som visade alla hans tänder.
- Är det inte min alldeles egna lilla favorit dotter? 
- Men pappa, jag är ju din enda dotter...
- Just därför är du ju min alldeles egna lilla favorit, kom hit så ska du få smaka på en av mina nygräddade bullar. 

Jag satte mig i pappas knä och tog ett bett av den ljumna kanelbullen. Han luktade inte som han brukade, ingen doft av gammal öl eller nydrucken sprit. Han luktade kanel, ugn och lite svett. Den bästa doften som fanns. 

- Jag har bakat 200 bullar! Hans ansikte sken upp och han såg så stolt ut. 
- Så unga fröken, vad önskas nu då? Äppelpaj? Eller blåbärsmuffins eller kanske en tårta med fyra lager?
Han skrattade och klappade mig på kinden som blev täckt med vetemjöl. Jag var lyckligast i världen, min pappa var nykter. 

- Lillebror vad säger du om bullarna? 
Vi skrattade alla tre vid köksbordet som var fullt av nygräddade bullar. 

Varje dag efter skolan sprang jag hem med en pirrande känsla i kroppen. Jag önskade av hela mitt hjärta att trapphuset även denna dag skulle vara fylld av bulldoft. Min pappa, min nyktra bullbakande pappa. Jag var lyckligare och tryggare än jag varit på mycket länge. 

Sen kom dagen när bulldoften byttes till den vanliga lukten av öl och sprit, tryggheten byttes mot osäkerhet och rädsla, skratten byttes mot skrik och hot. Allt var som vanligt igen. 

Den här gången höll det i sig i 11 dagar 4 timmar och 37 minuter.