Direktlänk till inlägg 15 januari 2017

Att växa upp med missbrukande föräldrar del 2

Av silentium - 15 januari 2017 14:57

Det fanns perioder då min pappa var nykter, det hände inte så ofta men då och då. Minnen från dom perioderna är så starka och det är väl dom man håller sig kvar i. Allt för att inte falla.

 

200 bullar....

Det är något speciellt med doften av nygräddade bullar, en varm, mysig och vänlig känsla blandad med en gnutta ångest fyller mig varje gång jag känner doften. En glädje för att den är här och en rädsla för att den när som helst ska försvinna igen. 

Hela trapphuset luktade nybakat, det var en blandning av kanel, äpplen och trygghet. Det var inte ofta det hände att hela trappen luktade bageri så det måste betyda, det kan bara betyda en sak.
Min pappa är nykter. 

Lycka, glädje, förväntan. Alla känslor på samma gång. Jag sprang upp för trapporna på snabba, lätta ben. Jag sprang så fort jag kunde, upp mot den underbara doften. Jag stannade utanför dörren och la kinden mot den kalla trädörren. Det var där inne doften kom ifrån. Min pappa bakade, det måste vara han som bakade. Ingen annan doft var som den när pappa bakade. Så varm och inbjudande. En doft av trygghet, glada skratt och värme. 

Skorna ställde jag prydligt i hyllan, hängde upp jackan och lät skolväskan ligga kvar vid dörren. Pappa tittade ut från köket, full med mjöl i hela ansiktet och ett leende som visade alla hans tänder.
- Är det inte min alldeles egna lilla favorit dotter? 
- Men pappa, jag är ju din enda dotter...
- Just därför är du ju min alldeles egna lilla favorit, kom hit så ska du få smaka på en av mina nygräddade bullar. 

Jag satte mig i pappas knä och tog ett bett av den ljumna kanelbullen. Han luktade inte som han brukade, ingen doft av gammal öl eller nydrucken sprit. Han luktade kanel, ugn och lite svett. Den bästa doften som fanns. 

- Jag har bakat 200 bullar! Hans ansikte sken upp och han såg så stolt ut. 
- Så unga fröken, vad önskas nu då? Äppelpaj? Eller blåbärsmuffins eller kanske en tårta med fyra lager?
Han skrattade och klappade mig på kinden som blev täckt med vetemjöl. Jag var lyckligast i världen, min pappa var nykter. 

- Lillebror vad säger du om bullarna? 
Vi skrattade alla tre vid köksbordet som var fullt av nygräddade bullar. 

Varje dag efter skolan sprang jag hem med en pirrande känsla i kroppen. Jag önskade av hela mitt hjärta att trapphuset även denna dag skulle vara fylld av bulldoft. Min pappa, min nyktra bullbakande pappa. Jag var lyckligare och tryggare än jag varit på mycket länge. 

Sen kom dagen när bulldoften byttes till den vanliga lukten av öl och sprit, tryggheten byttes mot osäkerhet och rädsla, skratten byttes mot skrik och hot. Allt var som vanligt igen. 

Den här gången höll det i sig i 11 dagar 4 timmar och 37 minuter.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av silentium - 28 maj 2017 18:18


Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Av silentium - 18 maj 2017 11:59


Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Av silentium - 17 maj 2017 22:33

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Av silentium - 14 maj 2017 16:12


Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Av silentium - 9 maj 2017 11:49

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...

Presentation


I rispan av min vrede ska jag sätta jord och så, i skuggan av min stolthet ska jag resa mig och gå

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16 17
18
19
20 21 22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards