Direktlänk till inlägg 22 januari 2017
Ibland undrar jag varför människan fått känslan av besvikelse. Varför ska den känslan finnas? Den gör bara ont och har ingen bra anledning till att finnas. Jag önskar att besvikelsen kunde bytas mot irritation eller i alla fall att man kunde bli arg istället, det är lättare att hantera än den jävliga besvikelsen. Den gör ont.
Jag känner mig ensam, som i ett tomrum, ett mörkt och kallt tomrum, jag vet inte om jag orkar mer. Kanske är jag känslig, kanske inte. Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Hopplöshet räcker inte ens till, det jag känner är något mycket värre än så.
Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...
Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
|||
30 |
31 | ||||||||
|