Jag saknar min älskade ö så enormt mycket, ni vet en sådan saknar som gör fysiskt ont i hjärtat och bröstet. Skogens dofter, tallarna, stigarna, kalkstenarna som blandas med barr och mossa. Havets brusande, vågornas piskande dån när piren bryter deras framkomst, eller när havet gått i vila och allt ligger spegelblankt. Den friska brisen av havslukt och tång. Röken från den lilla fiskeboden som röker dagens fångst nere i hamnen. Raukarnas ståtliga placeringar som naturen själv har valt ut. Den långa stranden, den hemliga stranden bakom den svårupptäckta sprickan i kalkstensklippan. Jag längtar, jag saknar, jag behöver. Det är min plats på jorden. Min älskade ö, mitt Gotland.