Gå så försiktigt du kan....
Allting är bra, det tog lite kraft. Men trots allt var det skönt, det gick som det blev, att det blev som vi sa....

Jag orkar inte med mig själv längre

Jag är så slut, så trött, så ont, så orkeslös. Jag försöker att inte beklaga mig till dom runtomkring mig, jag vet inte om jag lyckas. Kanske är jag jobbig och gnällig. Kanske tycker dom att jag är otacksam och att jag inte gör något för att förändra min situation, jag vet inte, kanske är det bara hjärnspöken eller så är det så. Men jag försöker, så mycket som jag förmår. Det är möjligt att det inte syns men jag kämpar. Varje dag är en kamp.
Var hos sjukgymnasten idag, pratade om mina spända muskler och smärtan i mitt bäcken, hon sa att mina muskler är i ständig kramp, dom slappnar aldrig av. Hon kunde känna hur spända och hårda dom va, hon sa att även när jag ligger ner och musklerna inte behöver vara ansträngda så är dom som när man går i en uppförsbacke. Kanske förklarar det en del av min smärta.
Nu är jag hemma, ligger i sängen och är helt tömd på energi, när ska orken komma tillbaka?