Endometriossmärtan är fruktansvärd idag, smärtan på höger sida är som slitande taggtråd. Jag spänner mig, belastar fel och hela kroppen värker. Det är tufft att leva idag. Ska det vara såhär för all framtid? Jag klarar inte det. Ska på medicinsk yoga idag och jag får anstränga mig själv för att inte vända om och åka hem. Känner mig så misslyckad, så usel. Tårarna bränner i ögonen, vill inte gråta bland folk, försöker stå emot.
Ibland undrar jag vad jag gjort för ont för att drabbas av detta. Solen skiner men det är kallt, vintrigt. Våren och sommaren känns långt borta, lika långt borta känns min livsglädje. Kommer jag alltid känna så? Är det meningen att jag bara ska överleva, inte leva? Så många tankar.