Alla inlägg den 10 februari 2017

Av silentium - 10 februari 2017 09:45

Om jag hade hamnat i rullstol eller om jag hade förlorat en arm hade omgivningen förstått mina så kallade brister i vardagen och den djupa sorgen ,men det är ingen som ser att jag är en stympad människa. Utanpå är jag som vem som helst, kanske lite tröttare ögon, kanske lite slitnare drag men precis som vem som helst. Inuti är jag trasig, halv, stympad. Det onda som sitter i min kropp syns inte utanpå, men den finns. Den är lika smärtsam som den smärta en människa känner när man bryter ett ben, skrapar ett knä eller halkar i badrummet. Men det finns inga synliga symtom, inget gips, inget plåster, inga blåmärken. Inuti är jag svart av ångest, blåslagen av smärtan, totalt krossad.
Idag är det extra tufft, vet inte varför. Det bara är så. Jag är rädd att jag ska tappa kontrollen över mina självmordstankar. Sådana tankar som man egentligen inte "får" ha, för tänk på alla dom som har det värre, tänk på dom som drabbas av cancer, hjärtinfarkt osv. Ja tänk om. Hur hemskt det än mår låta så kan jag ibland känna att jag skulle vilja ha en sjukdom som var mer accepterad. Människor dör av cancer och det är fruktansvärt men människor dör oxå av depressioner. En djup depression är faktiskt till viss del oxå dödlig, utan hjälp kommer personen i fråga ha en stor ökad risk för självmord. Det kanske är så att man vill leva men inte orkar med det onda, man kanske inte vill dö men man vill inte leva det svarta liv som man har. Det är inte lätt att vara jag just idag.

Presentation


I rispan av min vrede ska jag sätta jord och så, i skuggan av min stolthet ska jag resa mig och gå

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18
19
20 21 22
23
24 25 26
27 28
<<< Februari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards