Solen skiner och fåglarna kvittrar på ett speciellt sätt, lite som att visa att snart är våren på intåg. Står man i lä så värmer faktiskt solens strålar litegrann. En sån här dag borde man känna glädje, ja kanske lycka till och med. Men jag gör inte det. Missförstå mig inte, jag älskar solen, våren, värmen men jag tror inte det finns så många som verkligen vet och förstår hur det känns att vakna varje morgon när man varje kväll önskar att man ska få sova och aldrig vakna igen. För så är det, jag vill bara få somna och inte vakna morgonen efter. När jag öppnar ögonen så är första tanken - nej, nu är det en ny dag igen. Det är just i det första ögonblicket som den tanken slår till
med full kraft sen försvinner den oftast, inte alltid, under dagen men när kvällen och nattens mörker kryper sig på så kommer tankarna och önskningen igen och igen och igen och igen. Det tar på krafterna rent psykiskt att känna så för jag vill känna glädje över livet, jag vill längta till våren och sommaren, jag vill bara få må bättre.