Jag har tre alldeles underbara gudbarn och idag var jag barnvakt till mitt yngsta. 13 månaders gamla "bubb", ja jag kallar honom det och så vill jag inte nämna hans namn i bloggen.

Jag älskar verkligen att spendera tid med dom, men det finns oxå en enorm sorg, en bottenlös sorg. Att vara med mina gudbarn gör mig påmind om min egen avsaknad av barn. Jag kanske aldrig kommer få barn och är det inte så att barn är meningen med livet?

Jag har alltid velat och vetat att jag skulle få barn, gärna tidigt och gärna många. Men det har inte blivit så och det kanske aldrig kommer att ske. Min sjukdom, endometrios, har orsakat sådana skador på mina äggledare att jag aldrig kommer kunna bli gravid på naturligt sätt. En graviditet skulle alltså enbart kunna ske via konstgjord befruktning, ivf. Och det finns säkert många som tänker att ja det är väl bara att göra det då. Men det är inte så lätt. Det är många saker som måste funka och det är inte ens självklart att man får göra ivf. Lagar och regler kan sätta käppar i hjulet, ekonomin att göra det privat är oxå ett stort hinder. Tror att det först 2016 blev ett ok för ensamstående att få hjälp till assisterad befruktning. Mitt psykiska mående står oxå i vägen och åren rasslar förbi i 180. Ålder spelar oxå en viktig roll.

Jag kanske aldrig kommer få bli mamma, och det finns ingen med barn som kan förstå den sorgen. Man kan inte sätta sig in i den känslan om man fått barn. Den grymma, svara, bottenlösa sorgen. Den sorgen som sliter hjärtat i bitar. Ett liv utan barn är inte ett liv jag kan eller vill leva. Visst, jag har mina älskade gudbarn och jag älskar dom med hela mitt hjärta och jag kommer alltid få ha dom i mitt liv men lika mycket glädje som dom skänker, lika mycket sorg ger det.
Allt jag ville var att få bli mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...