Direktlänk till inlägg 22 februari 2017

inte jag, sånt händer andra

Av silentium - 22 februari 2017 22:11

Inte jag, sånt händer bara andra. Jag har mitt försvar, sån händer inte mig. Inte jag, som levt bland människor utan känslor, människor som bara vet hur man värjer sig. 

Har dom till intet gjort mig, hur gick det till? Jag är ju den starka, jag tar mig alltid dit jag vill eller måste. 

Övertag, det har dom. Dom manar fram den skräck jag har. Nederlag. Min pappa ser det som ett nederlag om jag inte lyder minsta vink, det är smärtsamt. 

Livet stannar inte bara för att allt är över, morgondagen kanske lär mig att glömma. Jag står här framför er, helt öppen och det är knappt att benen bär. Jag avslöjar så mycket att jag inte vet om jag klarar av det längre. 

Det känns som att jag gör fel som skriver min historia, som att jag svikit. Jag vet inte om jag bara är en skugga, feg och rädd. Borde jag ge upp och ta farväl?

En sorgsen blick, ett kort farväl. Glöm mig om du kan. Jag är som en främling för mig själv. Jag vet inte längre om allt är en dröm eller om jag fortfarande existerar. 

Har jag en dröm? Har jag möjligheten att våga, tog jag min chans? Jag har haft en dröm men det som finns kvar av den är en plåga. Så många krav. 
Människor byt ut så försiktigt hela tiden, allt som var viktigt försvann. Så nu står jag emot så gott jag kan, jag kan inte släppa in någon för nära. 

Var det detta jag ville ha? Är jag den jag ville vara? Jag vet att jag gör det bra, jag springer för mitt liv, ser mig aldrig om. Rösterna förföljer mig - den idioten, henne ska vi ta! 
Vad kan jag göra? Jag har ingen. Jag måste tvinga min själ att glömma. Jag måste fortsätta springa för mitt liv, aldrig se mig om, aldrig vara trygg.

 
 
Ingen bild

Allra käraste systerq

23 februari 2017 20:27

Du har mig allra käraste syster! Även om vi av olika omständigheter inte träffats så mycket den senaste tiden finns jag i telefonen några siffror bort ❤❤❤ Hoppad du känner det! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av silentium - 28 maj 2017 18:18


Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Av silentium - 18 maj 2017 11:59


Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Av silentium - 17 maj 2017 22:33

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Av silentium - 14 maj 2017 16:12


Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Av silentium - 9 maj 2017 11:49

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...

Presentation


I rispan av min vrede ska jag sätta jord och så, i skuggan av min stolthet ska jag resa mig och gå

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18
19
20 21 22
23
24 25 26
27 28
<<< Februari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards