Det är både enormt roligt och otroligt läskigt att det är så, för mig, många personer som tittar in och läser min blogg. Den är väldigt utlämnande och intim, mina innersta tankar, mina upplevelser, mina trauman, mina känslor. Det är inte lätt att skriva dessa ord och sedan lägga ut dom på en blogg som flera människor läser. Vissa skulle nog kalla det modigt men jag vet inte om det verkligen är modigt, kanske är det dumt. Kanske kommer jag ångra mig, kanske kommer det hjälpa mig, kanske kommer det förgöra mig. Men jag skriver, gråter, får ångest, känner mig lättad, ja allt en människa kan känna.
Just ju är tankarna på livet svåra. Jag vet inte hur jag ska orka, om jag vill eller om jag kan. Jag tar en timme i taget. Tankarna är svarta och mörka, dystra och förtvivlande. Jag kan längta efter att få bli fri och för att bli helt fri måste jag lämna livet. Det är den enda lösningen. Men det är inte så lätt att bara ta det beslutet heller, det är en ständig kamp. En kamp jag inte vet om jag kommer klara av.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...