Alla inlägg den 21 mars 2017

Av silentium - 21 mars 2017 15:37

 

Bettan var namnet på den Volvon min pappa hade när jag var runt 10 år. Den var brun både utanpå och inuti. Den läckte spolarvätska och gick alltid sönder. Det är från den bilen mina första minnen om de första mötena med männen finns.

Jag satt i baksätet och pappa körde. Vi åkte ut från stan och vidare till något stort industriområde. Det luktade lite fränt och allt kändes öde. Den stora parkeringen var fylld med bilar med ett företagsnamn tryckt på sidorna. Bilarna var silver och texten röd. Jag har alltid haft ett fotografiskt minne och kommer ihåg detaljer som för andra är onödigt kunnande.

Vi körde igenom parkeringen och vidare mot de stora blå barackerna som stod uppradade vid utkanten av området.

Min pappa hade sagt att vi skulle besöka farmor och att jag skulle ta den vita klänningen som slutade strax ovanför knäna men jag kommer inte ihåg att jag ifrågasatte varför vi aldrig åkte till farmor. Kanske förstod jag redan att det inte alls var dit vi skulle eller så visste jag bättre än att ifrågasätta min pappa.

Mellan två rader av blå baracker stannade bilen och pappa klev ur. Han gick bort en bit och jag såg honom stå och prata med en man. För mig var mannen främmande men det såg ut som om att han och min pappa kände varandra. Mannen överräckte ett vitt kuvert och min pappa lämnade över bilnycklarna. Det var först nu jag blev rädd. Även om det alltid rört sig mycket okända människor runt omkring oss så hade jag aldrig blivit lämnad ensam med någon främmande man.

Mannen klev in i bilen och startade motorn, vände sig om och hälsade vänligt.

- hej, du behöver inte vara rädd. Jag känner din pappa så det är lugnt.

Jag hälsade artigt tillbaka precis som jag fått lära mig att man ska.

Vi körde ännu längre in på industriområdet och stannade vid fler baracker. Dessa var inte lika prydligt uppradade och färgen skiftade i grönt. Dom såg gamla och slitna ut, som om att någon ställt dom här och sedan glömt bort dom.

Mannen stängde av och parkerade bilen bakom barackerna, antagligen för att minimera risken av att bli sedd. Han steg ur och gick runt till dörren på min sida.

- kom ska jag visa dig.

Hans hand var varm och vänlig. Han hade fina mörka ögon och hakan var täckt med grovt skägg. Jag tyckte han såg snäll ut och den tidigare känslan av rädsla försvann.

Vi gick in i en av barackerna och han låste dörren efter sig. Han drog två gånger i handtaget bara för att garantera att den verkligen gått i lås.

Det fanns inga fönster och i taket hängde en glödlampa med ett slags galler runt, det var det enda ljus som fanns i den trånga rektangulära baracken. Två stolar, ett bord, ett litet pentry och en smal säng utan lakan. I den smala sängen låg en äcklig, fläckig madrass. I ena hörnet hade något ryggat upp ett hål och dragit ut lite av skumgummit. Han satte sig på sängen och klappa med handen bredvid honom som en invit till mig. Jag satte mig så lång bort från honom som möjligt men ändå på sängen precis som han visat. Han rotade i fickan efter något.

- kom och sätt dig närmare, jag ska inte göra dig illa. Vi ska göra det bekvämt för oss båda.

Jag satt som förstenad och kunde inte röra mig. Jag tror att jag förstod att det som skulle hända inte alls skulle vara så bekvämt som han påstod, även om jag inte i min vildaste fantasi kunde förstå vad som faktiskt skulle hända sen.

Han satte sig så nära han bara kunde komma och med sitt skäggiga ansikte började han kyssa mitt ansikte. En sådan kyss jag bara sett på tv. Han skägg rev och brände i ansiktet och ju mer motstånd jag gjorde desto mer triggad blev han. Han la sin stora hand på mitt ben och letade sig upp under min vita klänning. Handen var inte lika varm och vänlig längre. Vad som hände efter det har jag nog förträngt för minnena är inte lika skarpa. Det jag kommer ihåg var att madrassen luktade mögel när mitt ansikte trycktes ner i den och att det gjorde fruktansvärt ont.

I bilen på väg hem igen med min pappa sa vi inte mycket. Men jag har för mig att jag bad om förlåtelse. Jag bad om förlåtelse och lovade att aldrig mer vara olydig, jag lovade att göra allt jag blev tillsagd och att äta upp den middag jag blev serverad.

Jag antar att jag trodde att detta var ett straff för de gånger jag inte gjort som jag blivit tillsagd. Det var första gången jag blev lämnad hos en man jag inte kände men långt ifrån den sista.

Presentation


I rispan av min vrede ska jag sätta jord och så, i skuggan av min stolthet ska jag resa mig och gå

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards