Direktlänk till inlägg 30 mars 2017
Återigen ställer vården till det. Återigen känns det som att jag är en spillra på ett mörkt och stormigt hav. Oron gnager, rädsla för vad komma skall. Är ensam igen. Om smärtmottagningen stänger, vem hjälper mig då? Jag har ingen etablerad husläkarkontakt. Kommer min gyn hjälpa mig med medicin eller vart ska jag ta vägen nu? Känslan av hopplöshet blir bara större och större, tyngre och tyngre, snart rinner bägaren över. Jag är fast i ett svart och hotfullt mörker, kommer jag någonsin komma ur det? Tror inte det. Är så slut både fysiskt och psykiskt, jag orkar snart inte mer. Kroppen skriker smärta. Depressionen greppar hårdare tag om mig, allt är så svart och tungt. Ser ingen framtid. Min smärta blir allt sämre, min sorg blir allt mörkare.
Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...
Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
25 | 26 | |||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 | |||||
|