Direktlänk till inlägg 17 maj 2017
Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt.
Har jag en axel att luta mig emot? Ibland känns svaret sjävklart, ibland diffust. Hur högt ska man våga skrika ut ensamhet, ska man skrika ut sin ensamhet? Vem tar mina strider när jag själv inte kan....
Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | |||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|