Direktlänk till inlägg 25 januari 2017

....

Av silentium - 25 januari 2017 19:30

Ett steg fram, två tillbaka, om och om igen. Det är som att jag inte får må bra, inte ens okej. Så fort jag känner mig lite starkare så slås jag ner i backen hår och skoningslöst. Känner mig ensam, som att alla lever sina liv, att det går framåt medan jag står kvar på samma stället. Kanske till och med två steg bakom. Hur kunde det bli så mörkt? Jag saknar mina älskade gudbarn, jag saknar min fina vän, jag saknar så många olika personer, platser, känslor. Jag kämpar, även om resultaten inte syns så kämpar jag.

På måndag ska jag till akademiska sjukhuset i Uppsala och jag är så nervös och rädd. Jag vet att jag måste, att det kan bli bättre, att dom kanske har några bra lösningar men jag är skräckslagen. Vill inte gå dit ensam, kanske är det just det som är det tyngsta. Eller så är det hela situationen. Känner mig så värdelös.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av silentium - 28 maj 2017 18:18


Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Av silentium - 18 maj 2017 11:59


Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Av silentium - 17 maj 2017 22:33

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Av silentium - 14 maj 2017 16:12


Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Av silentium - 9 maj 2017 11:49

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...

Presentation


I rispan av min vrede ska jag sätta jord och så, i skuggan av min stolthet ska jag resa mig och gå

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16 17
18
19
20 21 22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards