Direktlänk till inlägg 4 mars 2017
Alla bara går förbi, ingen ser, inget vet. Tänk om någonting bara kunde vara i närheten av bra.
Den gamla känslan bara gror och ingenting är längre som man trott. Känns som alla bara ser igenom mig, som att jag är en genomskinligt gestalt. Ingen vet, ingen ser min ensamhet.
Ingen anar vad som sker. Jag behöver någon som håller om mig hårt och säger att det kommer bli bra. Det är så tomt när ingen ser.
Tänk om alla visste hur det var att stå så ensam.
Finns det någon som ser min ensamhet? Finns det någon som anar vad som sker?
Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...
Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
25 | 26 | |||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 | |||||
|