Känslor av likgiltighet, hopplöshet och ångest är normala. Men ditt läkande går åt rätt håll, sakta med säkert, stabilt framåt.

Jag vet inte om jag kan hålla med om det faktiskt. Tycker jag sakta blir sämre. Vissa dagar är bättre än andra men tycker mina sämre dagar är fler än dom bättre. Känns som jag sakta dör inombords, av både fysisk och psykisk smärta. Som att mörkret äter upp mig, dödar mig, svärtar ner mig. Skär mig djup för att slippa tänka, slippa ångesten som river. Mina tårar byts mot bloddroppar. Är mina tårar slut? Är sällan ledsen bara förtvivlad. Men det är en förtvivlan utan tårar. Det är som att jag inte tillåter mig själv att gråta, på något undermedvetet sätt. Svårt att förklara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kommer nog aldrig få bli firad på morsdag. Jag kommer aldrig få höra ordet mamma. Den sorgen är bedövande. Instagram och Facebook vimlar av bilder på mammor och barn, det svider lite extra när dessa bilder finns överallt. Jag är såklart glad för ...

Jag vet inte om du hör mig men ber dig om ett svar, jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet jag är för simpel, enkel, inte någon alls men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör... Gud, hjälp de människor som är...

Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...

Jag ger sken av att orka och klara av saker och ting, jag är stark, jag kämpar, jag tar mig fram med fasta steg. Men skenet bedrar. Jag har ingen ork, framförallt inte psykiskt, knappt fysiskt heller. Visst kämpar jag men jag är inte stark, jag är in...

Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...