Jag tycker om våren och sommaren, med värmen, solen och ljuset. Men just i år känns det bara jobbigt att den kommer. I och med att solen kommer har man en typ av socialt måste att gå ut. Gå ut och njut av solen får man ofta höra, men när allt känns svart är det inte det man behöver höra. Det ställs krav på att man ska eller borde gå ut när man egentligen bara vill dra täcket över huvudet. Missförstå inte, jag älskar att solen och värmen kommer, men kraven kväver mig. Jag får dåligt samvete om jag inte "varit ute och njutit" av solen. Ju fler soliga dagar det blir desto högre blir kraven på att orka ta sig ut. På hösten och vintern är det mer okej att krypa ner i sängen och ligga där en hel dag.
Idag ligger jag i sängen och har dåligt samvete för jag klarar helt enkelt inte av att ta mig ut, min kropp är trasigt och mitt psyke är i botten. Och det ändras tyvärr inte bara för att det är sol ute.