Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är meningslöst och slutsatsen att den bör ändras, avslutas, upphöra. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna smärta. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.