Har haft så otroligt tuffa dagar och jag kan inte påstå att det är speciellt bra nu heller men jag kämpar. Jag kämpar verkligen.
Det är så obehagligt när minnesluckorna slår till, när hjärnan bara stänger av, när allt blir svart och tiden bara gått. Att tappa bort sig själv så pass mycket, det är skrämmande. Jag skrämmer mig själv. Är det så att min hjärna och min själ inte orkar mer? Är det verkligen så att min kropp skyddar sig själv och bara stänger av?
I morgon ska jag verkligen utsätta mig själv för en stor utmaning, jag bara hoppas att jag kommer klara av det. Har lite ångest över det, men jag hoppas att det kommer gå bra.