Direktlänk till inlägg 22 december 2016
Jag utmanade mig själv och det gick okej, varken bättre eller sämre än jag trott. Men nu är jag slut, både mentalt och fysisk. Botten är nådd, om nu botten kan bli nådd i en grop som känns bottenlös.
Det är som att jag inte lyssnar längre, jag gömmer mig, skyddar mig själv från allt och alla. Orkar inte känna så mycket mer än ångesten som river. Men jag ler, så ärligt jag bara kan, trots att jag har mörka ringar runt ögonen. Munnen ler men hjärtat det gråter. Jag ger upp för jag orkar inte bli besviken.
Jag känner mig så låst. Instängd i mitt eget mörker. Samtidigt vill jag bara bli ännu mer instängd. Lås in mig i en bunker av betong, låt mig ligga med täcket över huvudet och långsamt försvinna bort. Bort från allt. Har jag en axel att luta mig em...
Mitt mående och beteende påverkar mina nära mer än jag kunnat föreställa mig. Jag gör felaktiga val, ja rent dumma val som drabbar dom som betyder mest för mig. Det är bara så svårt att veta hur jag ska hantera allt som rör sig inuti mig. Ska jag hål...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 |
|||
19 | 20 |
21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
|||
26 | 27 |
28 |
29 | 30 |
31 | ||||
|